Målinriktad, energisk, sprudlande och glad. Doktorsjourens personalansvariga, Sofia Finnäs Wikström, gör rätta för alla de attributen, samt fler. Hon har knappt öppnat munnen, när vi satt oss för att prata på Doktorsjourens kontor, förrän det märks tydligt.

Medan Sofia börjar prata, ringer hennes mobil ett par gånger och hon ursäktar sig, springer iväg för att svara, skyndar tillbaka, ursäktar sig igen och fortsätter prata med mig. Orden forsar fram snabbt och lätt för henne, som om hon lever i ett högre tempo än jag. Hon är inspirerad och har inte svårt för att ta utrymme. Underhållande, skulle jag vilja kalla henne, i ordets bästa bemärkelse.

I Sofias värld ska det hända – och händer – saker. Eller som hon uttrycker saken:

”En stor anledning till att jag gör det jag gör är för att jag är som jag är – och att jag är väldigt målinriktad och tycker det är tråkigt när det blir slentrianmässigt. Jag vill att det ska hända mycket och då är det här jobbet perfekt.”

Det var också ett av skälen till att hon valde att flytta från Härnösand. Hon ville prova sina vingar i storstaden och fick en kort tid efter flytten en anställning som konsultchef på ett vårdbemanningsföretag.  

Inom några år hade Sofia lärt känna Camilla Leahlander, initiativtagaren till Doktorsjouren, Camilla Storholm och Rebecca Klarström. Alla hade de erfarenhet av arbete inom vårdbemanningsbranschen men var missnöjda med det bristfälliga kvalitetstänkandet som råder.

Sofia berättar att de ville göra någonting som de kunde vara stolta över och stå för moraliskt:

”… och det har vi stått fast vid, och det är vår värdegrund. Det känns bra.”

Inte bara personalansvarig för Doktorsjouren

Sofia är förutom personalansvarig, också konsultchef för läkare, så det står på under dagarna. Men hon lär sig mycket, berättar hon, och det är väldigt roligt. Dessutom rycker hon på axlarna åt lite extrajobb nån kväll eller helg:

”Det får man ju ta, men det är också kul. Det är ju det man vill för att föra företaget framåt.”

Man måste vara blind för att inte se Sofias engagemang. Det är inte bara själva jobbet Doktorsjouren gör med läkarna och vården i sig, som engagerar henne. Hon drivs även av hur Doktorsjouren ska ta sig fram som bolag och förbättra branschen.

”Sen är jag väldigt passionerad över att få de anställda att trivas på jobbet, att få bra företagskultur, att vi ska ha bra förmåner, att folk ska känna att det är kul att gå till jobbet. Det är saker jag drivs väldigt mycket av.”

Hon berättar att hon har utvecklats mycket sedan Doktorsjourens start. Förutom att ständigt bli bättre på att ta hand om personalens behov, strävar hon också efter att lära sig mer om HR så att hon kan bli en så bra personalansvarig som möjligt.

Till sin hjälp har hon sin mentor, Marina, som arbetar som HR-strateg för försvaret. Hon utbildar Sofia i allt hon behöver kunna.

Sofia berättar om hur Marina knuffat henne i rätt riktning så hon kan förverkliga företagets planer på att få en utmärkt kultur. Hon pratar om Doktorsjourens frihet under ansvar.  Det hjälper såklart till med arbetsglädjen.

Sedan har vi infört uppföljningsmöten om hur man trivs på jobbet, fortsätter Sofia. Då går vi igenom med personalen vad som funkar, vad som är bra och dåligt.

På de mötena vill vi också ha de anställdas feedback på bolaget och kulturen, så att vi kan lära oss och bli bättre, berättar hon.

”Work in progress”

Som allt annat är det ett ”work in progress”. Men med Sofias driv att få personalen att trivas går det givetvis lättare och snabbare. Jag frågar vad hon är stolt över i jobbet och orden strömmar fram utan tvekan:

”Jag är väldigt stolt över de personer jag får jobba med, och det arbete vi gör, att vi gör det av rätt anledning, alltså att vi är i branschen av rätt anledning och att vi fortsätter bibehålla våra värderingar. Sen är jag väldigt stolt över att jag fick äran att vara med och starta bolaget.”

Det är den kulturen som genomsyrar varje dag på Doktorsjouren. Och Sofia är nog inte ensam på Doktorsjouren att säga:

”Jag trivs extremt bra och kan inte tänka mig nån annan arbetsplats jag hellre vill vara på.”

/Rickard Eklund