Det är en solig vinterdag, när jag möter Ann-Christine innanför entrén på ett av sjukhusen i Gävleborgs län. Det är en hel del människor här, sjuksköterskor och läkare som går förbi, patienter som står vid receptionsdisken eller väntar på sin tur vid bänkarna. En man i rullstol skämtar med en sjuksköterskeelev. Ingen verkar ha särskilt bråttom. En skön atmosfär av småstad genomsyrar allt.
Ann-Christine väljer ett bord åt oss på kaféet vid sjukhusentrén och dricker av sitt kaffe. Hon berättar att hon bestämde sig för att studera efter att hennes fjärde barn hade fötts. Efter en rad med temporära jobb med dåliga framtidsutsikter – och all otrygghet detta innebar – insåg hon att tiden var inne för förändring. Hon kunde inte fortsätta på samma sätt.
Personlig kontakt med konsultchefen
Sommaren 2010 var hon färdigutbildad sjuksköterska och började arbeta på akuten på Lycksele lasarett. Sedan dess har hon jobbat på flera olika avdelningar i Östersund, bl.a. psykiatrin på alla olika avdelningar, även med de som är dömda, psykakuten samt hjärtintensiven. Efter det studerade hon vidare till distriktssjuksköterska och jobbade ute på landsbygden i tre år. Hon har även arbetat i Stavanger en kortare period.
”Man har ett liv nu och då vill man se världen”, säger Ann-Christine och skrattar. Hon dricker mer kaffe och säger att det viktiga för henne i jobbet som konsult är att alla praktiska saker är ordnade, det vill säga att hon vet var hon ska jobba, att hon har fått ett schema och vet hur mycket hon får i lön. Men det är också viktigt att veta var man ska bo, säger hon och nämner att Doktorsjouren hjälpt henne exemplariskt med allting. Visserligen kan hon inte klaga på de andra bemanningsföretagen som hon har arbetat för, och det är några stycken. De sköter sig också bra, tycker hon. Däremot är den personliga kontakten hon har med sin konsultchef på Doktorsjouren mycket bättre.
”Det är viktigt i synnerhet när du hamnar i en taskig sits. Då vill det till att det är någon man har förtroende för. Det kan jag inte säga att jag alltid har haft tidigare.”
Idag har hon jobbat för Doktorsjouren sedan oktober förra året och är väldigt nöjd. Det hon är mest imponerad över är att hennes konsultchef ordnade en lägenhet åt henne under hela uppdragstiden.
Man sparkar på symptomen, inte orsaken
Medan vi pratar får jag intrycket av att Ann-Christine är en handlingskraftig person, som gillar rak kommunikation. Hon bekräftar det när hon berättar att den största anledningen till att hon jobbar som bemanningssjuksköterska är att hon slipper de flesta konflikterna på arbetsplatsen. Inte för att hon är konflikträdd, menar hon, utan för att hon helt enkelt inte vill ödsla energi på onödigt tjafs. Som före detta distriktssköterska i Östersund har hon erfarenhet av planeringsmötena där mycket av dessa bråk förekommer, men hon kände att hon ville slippa dem. Därför passar det henne utmärkt att jobba som bemanningssjuksköterska.
”Jag vill jobba, jag vill inte ägna en massa energi åt tjat”, som hon uttrycker det.
En annan viktig anledning till att hon är bemanningssjuksköterska är att hon vill prova på att arbeta på olika arbetsplatser, olika vårdavdelningar, lära sig nya saker och kunna bidra med de tidigare erfarenheter hon har.
”Man ser patienterna på ett helt annat sätt, när man har jobbat på olika ställen. Man ser mer saker. Man kan tillföra jättemycket, tycker jag.”
Samtidigt behövs kompetensen hos de som har arbetat på samma avdelning i många år, menar hon, men man behöver alltid input från nya håll.
Hennes driv kommer mycket av att hon vet att hon är på arbetsplatsen en kortare period bara. Det kan vara från några månader upp till ett år. Då känner hon att hon orkar lägga mer energi på arbetet och kan ge järnet. Sedan, när hon känner att det är dags, söker hon sig vidare till något annat ställe. Hon älskar rörligheten och vill inte känna sig bunden. Att själv kunna bestämma när och hur mycket hon vill arbeta.
”Men det gör ingenting att jag är länge på ett och samma ställe. Jag kan ge mer om jag blir kvar ett tag.”
Hon berättar (efter skatt) att lönen som bemanningssjuksköterska inte är en nackdel. Som ensamstående fyrabarnsmamma är det en viktig pusselbit för henne för att få livet att fungera.
Vi kommer in på politik och Ann-Christine tycker att det finns stora problem med hur man pratar om vårdbemanning bland politiker och i media:
”Som det är nu är det en väldigt tråkig atmosfär. Bland annat på grund av vad en del av våra politiker säger om hyrsyrror och hyrläkare.” Det är synd att man skuldbelägger inhyrda sjuksköterskor och läkare, anser hon.
”Man sparkar på symptomen, inte orsaken.”
Värdig vård
Jag är intresserad av hur man blir bemött som bemanningssjuksköterska och Ann-Christine berättar att dem som har åsikter om bemanningssjuksköterskor. Men de allra flesta tycker det är toppen att hon kommer och hjälper till när det behövs som mest. Hon poängterar att det är viktigt för henne att alltid göra ett så bra arbete som möjligt och att den personliga inställningen och kompetensen är viktig för att lyckas som bemanningssjuksköterska. Ann-Christine är väldigt mån om sitt rykte som sjuksköterska, att hon ska uppfattas som en kunnig person som klarar av de flesta situationer på jobbet. Yrkesstolthet är viktigt för henne.
Hennes första kontakt med Doktorsjouren var via LinkedIn, där hon svarade på en annons. Kort därefter fick hon ett mejl av sin nuvarande konsultchef och Ann-Christine gillade henne direkt. Hon tycker också om att jobba för Doktorsjouren på grund av deras moraliska och etiska ståndpunkt: Värdig vård för alla, oavsett var i landet man bor. Eller som hon säger:
”Det känns bättre att jobba för en sån arbetsgivare. Doktorsjouren sticker också ut i jämförelse med andra bemanningsföretag när man pratar med dem. Det genomsyrar deras resonemang.”
Vi tar till slut farväl och Ann-Christine går för att byta om för ännu ett arbetspass på sjukhuset. Själv sätter jag mig i bilen för att köra hem och tänker på det Ann-Christine sa. Att hon har pratat med många andra bemanningsföretag och att de hela tiden betonar lönen. Men för Doktorsjouren handlar det inte bara om pengar, har Ann-Christine märkt. Enligt henne är Doktorsjourens största styrka:
”Det är den där personliga omsorgen.”
/Rickard Eklund
